| 35 Kapitlet |
1 | Och Elihu tog till orda och sade: |
2 | Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud, |
3 | du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd? |
4 | Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig. |
5 | Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig. |
6 | Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed? |
7 | Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand? |
8 | Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet. |
9 | Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm; |
10 | men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten, |
11 | han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?» |
12 | Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod. |
13 | Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt; |
14 | allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar. |
15 | Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod? |
16 | Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord. |