| 66 Kapitlet |
1 | För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder; |
2 | lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris. |
3 | Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet. |
4 | Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela. |
5 | Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn. |
6 | Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom. |
7 | Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. Sela. |
8 | Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt; |
9 | ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla. |
10 | Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras; |
11 | du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg; |
12 | du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss. |
13 | Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig, |
14 | dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd. |
15 | Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. Sela. |
16 | Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ. |
17 | Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga. |
18 | Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig. |
19 | Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop. |
20 | Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd! |