| 29 Kapitlet |
1 | Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning. |
2 | När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket. |
3 | Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger. |
4 | Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det. |
5 | Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter. |
6 | En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas. |
7 | Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet. |
8 | Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden. |
9 | När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro. |
10 | De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv. |
11 | Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut. |
12 | Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga. |
13 | Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus. |
14 | Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen. |
15 | Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder. |
16 | Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust. |
17 | Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ. |
18 | Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen. |
19 | Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter. |
20 | Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom. |
21 | Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt. |
22 | En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse. |
23 | En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära. |
24 | Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet. |
25 | Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad. |
26 | Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt. |
27 | En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige. |