| 32 Kapitlet |
1 | En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa. |
2 | Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land. |
3 | Då skola de seendes ögon icke vara förblindade, och de hörandes öron skola lyssna till. |
4 | Då skola de lättsinnigas hjärtan bliva förståndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt. |
5 | Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre. |
6 | Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten. |
7 | Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan. |
8 | Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är. |
9 | I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal. |
10 | När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer. |
11 | Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg. |
12 | Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden, |
13 | över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden. |
14 | Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta -- |
15 | detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark; |
16 | då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet. |
17 | Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid. |
18 | Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser. |
19 | Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad. |
20 | Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring. |