| 18 Kapitlet |
1 | Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas. |
2 | Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa. |
3 | I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.' |
4 | Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa; |
5 | likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'» |
6 | Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger. |
7 | Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem? |
8 | Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?» |
9 | Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra: |
10 | »Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan. |
11 | Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan. |
12 | Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.' |
13 | Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' -- |
14 | Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.» |
15 | Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem. |
16 | Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till. |
17 | Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.» |
18 | Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?» |
19 | Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena. |
20 | Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'» |
21 | Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.» |
22 | När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.» |
23 | Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik. |
24 | Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike! |
25 | Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.» |
26 | Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?» |
27 | Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.» |
28 | Då sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig.» |
29 | Han svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn, |
30 | ingen sådan finnes, som icke skall mångfaldigt igen redan här i tiden, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.» |
31 | Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen. |
32 | Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad, |
33 | och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen.» |
34 | Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades. |
35 | Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde. |
36 | När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var. |
37 | Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen. |
38 | Då ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.» |
39 | Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.» |
40 | Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom: |
41 | »Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, låt mig få min syn.» |
42 | Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjälpt dig.» |
43 | Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud. |