| 10 Kapitlet |
1 | Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider? |
2 | Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt! |
3 | Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN. |
4 | Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar. |
5 | Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet. |
6 | Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.» |
7 | Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv. |
8 | Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige. |
9 | Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät. |
10 | Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor. |
11 | Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.» |
12 | Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma. |
13 | Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter? |
14 | Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare. |
15 | Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den. |
16 | Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land. |
17 | De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt |
18 | för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck. |