| 27 Kapitlet |
1 | Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas? |
2 | När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender. |
3 | Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg. |
4 | Ett har jag begärt av HERREN, därefter traktar jag: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel. |
5 | Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa. |
6 | Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom. |
7 | Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig. |
8 | Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: »Söken mitt ansikte.» Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag; |
9 | fördölj icke ditt ansikte för mig. Driv icke bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp; förskjut mig icke, övergiv mig icke, du min frälsnings Gud. |
10 | Nej, om än min fader och min moder övergiva mig, skall HERREN upptaga mig. |
11 | Visa mig, HERRE, din väg, och led mig på en jämn stig, för mina förföljares skull. |
12 | Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja; ty mot mig uppstå falska vittnen och män som andas våld. |
13 | Ja, jag tror förvisso att jag skall få se HERRENS goda i de levandes land. |
14 | Förbida HERREN, var frimodig och oförfärad i ditt hjärta; ja, förbida HERREN. |