13 Kapitlet

 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.

 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.

 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka

 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.

 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.

 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.

 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.

 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något

 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.

 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.

 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.

 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.

 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.

 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.

 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.

 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.

 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.

 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.

 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.

 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.

 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.

 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.

 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.

 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.

 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.