| 27 Kapitlet |
1 | Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte. |
2 | Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar. |
3 | Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man. |
4 | Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka? |
5 | Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold. |
6 | Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd. |
7 | Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött. |
8 | Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem. |
9 | Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd. |
10 | Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran. |
11 | Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig. |
12 | Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför. |
13 | Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull. |
14 | Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse. |
15 | Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika. |
16 | Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand. |
17 | Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra. |
18 | Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära. |
19 | Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras. |
20 | Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta. |
21 | Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte. |
22 | Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom. |
23 | Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar. |
24 | Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte? |
25 | När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen, |
26 | då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker; |
27 | då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor. |