| 2 Kapitlet |
1 | Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja, åkalla, anropa och tacka Gud för alla människor, |
2 | för konungar och all överhet, så att vi kunna föra ett lugnt och stilla liv, på ett i allo fromt och värdigt sätt. |
3 | Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare, |
4 | som vill att alla människor skola bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen. |
5 | Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus, |
6 | han som gav sig själv till lösen för alla, varom ock vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne. |
7 | Och själv har jag blivit satt till att vara dess förkunnare och apostel -- det säger jag med sanning, jag ljuger icke -- ja, till att i tro och sanning vara en lärare för hedningar. |
8 | Jag vill alltså att männen allestädes skola förrätta bön, i det att de, fria ifrån vrede och disputerande, upplyfta heliga händer. |
9 | Likaledes vill jag att kvinnorna skola uppträda i hövisk dräkt, att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hårflätningar och guld eller pärlor eller dyrbara kläder, |
10 | utan med goda gärningar, såsom det höves kvinnor som vilja räknas för gudfruktiga. |
11 | Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt underordna sig. |
12 | Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon leva i stillhet. |
13 | Adam blev ju först skapad och sedan Eva. |
14 | Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse. |
15 | Dock skall kvinnan, under det hon föder sina barn, vinna frälsning, om hon förbliver i tro och kärlek och helgelse, med ett tuktigt väsende. |