5 Kapitlet

 Till de äldste bland eder ställer jag nu denna förmaning, jag som själv är en av de äldste och en som vittnar om Kristi lidanden, och som jämväl har del i den härlighet som kommer att uppenbaras:

 Varen herdar för Guds hjord, som I haven i eder vård, varen det icke av tvång, utan av fri vilja, icke för slem vinnings skull, utan med villigt hjärta.

 Uppträden icke såsom herrar över edra församlingar, utan bliven föredömen för hjorden.

 Då skolen I, när Överherden uppenbaras, undfå härlighetens oförvissneliga segerkrans.

 Så skolen I ock, I yngre, å eder sida underordna eder de äldre. Ikläden eder alla, i umgängelsen med varandra, ödmjukheten såsom en tjänardräkt. Ty »Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd».

 Ödmjuken eder alltså under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja eder i sinom tid.

 Och »kasten alla edra bekymmer på honom», ty han har omsorg om eder.

 Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, djävulen, går omkring såsom ett rytande lejon och söker vem han må uppsluka.

 Stån honom emot, fasta i tron, och veten att samma lidanden vederfaras edra bröder här i världen.

 Men all nåds Gud, som har kallat eder till sin eviga härlighet i Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna, stödja, styrka och stadfästa eder.

 Honom tillhör väldet i evigheternas evigheter. Amen.

 Genom Silvanus, eder trogne broder -- för en sådan håller jag honom nämligen -- har jag nu i korthet skrivit detta, för att förmana eder, och för att betyga att den nåd I stån i är Guds rätta nåd.

 Församlingen i Babylon, utvald likasom eder församling, hälsar eder. Så gör ock min son Markus.

 Hälsen varandra med en kärlekens kyss. Frid vare med eder alla som ären i Kristus.